Ett café i Stockholm har infört åldersgräns. Barn över sex år är inte längre välkomna. Nu ska DO träffa ägarna för att diskutera saken och utreda om tilltaget möjligen kan vara olagligt.
Låt det inte vara det! Hur skulle det ens kunna vara det?
Tänk så skönt att slippa barn, som saknar förmågan att låta caféets gäster få en fikastund i lugn och ro! Om jag råkar ha en barnledig stund och känner för att besöka ett café, så vill jag inte drabbas av andras barn. Då vill jag slappna av och inte stressas av ungar som tjatar, gnäller, gråter, springer runt eller kryper under bord – och så är de inte ens mina egna, så jag kan säga till…
Nä, fram för barnfria zoner, säger jag! Det är inte olagligt, caféägaren lär väl själv få avgöra vilken kundkrets denne vill ha? Beslutet grundade sig, enligt nyheterna, i att en anställd fått hett kaffe över handen efter att ha väjt undan från ett springande barn. Det handlar alltså till syvende och sist (jodå, jag närmar mig tantålder, så jag får säga så) om arbetsmiljö också, inte bara lugn och ro för gästerna. Jag tycker verkligen inte om att döma andra utan att känna till deras omständigheter, men… nog kan jag ibland fundera över hur det kommer sig att vissa föräldrar inte ens försöker säga åt sina barn att hålla sig lugna när de är bland folk…
Jag och min man råkade ha en barnledig kväll tidigare i vintras. Vi tog oss lyxen – för för oss är det lyx – att gå på en lite enklare restaurang. När vi satt oss och fått menyn, så insåg jag att de två barnen (ca fem och sju år) vid bordet bredvid oss var allt annat än lugna. De bokstavligen kröp runt på sina stolar, halkade ner under bordet, kröp upp på en annan stol och han som satt bredvid pappan klättrade på densamme.
Jag sa till min man att jag ville gå och jag menade det. Vore det inte för att jag insåg att de var inne på efterrätten, så hade jag gått. Även om vi hade hängt av oss och fått både bord och meny, så hade vi ändå inte hunnit beställa och att sitta hela middagen med de där ungarna vid bordet bredvid… nej tack! Vi var äntligen barnlediga, en stund för oss själva att njuta av varandra i lugn och ro – då vill jag som sagt inte drabbas av andras olugna ungar!
Doppa mig i tjära och rulla mig i fjädrar, men jag tycker att barnfria caféer är en toppenidé.
