Sitter och väntar på att ett jobb skall läggas ut på kommunens hemsida. Ett jobb där chefen vill ha mig, men som jag måste söka. Jag vill ha det, så himla gärna. Vet inte om i vilken omsättning det är, om det är 50 eller 100% eller någonstans där emellan, men jag vill ha det hur som. Det spelar ingen roll. Inte heller hur många helger det är. Det skiter jag i. Helt och totalt. Jag vill ha det.
Det har inte kommit ut än, och är inte heller säkert att det kommer ut idag. Men jag kommer att ha stenkoll. Jag kommer bra in i gänget, jag trivs med de flesta där, och jag vet vad som skall göras. För en gång skull så kommer det jag kan, till nytta, ordentligt.
Boendestödjare. Tänk att jag, som på sitt sätt egentligen själv skulle behöva en boendestödjare, kanske skall jobba som det. Men det är väl också därför som det fungerar. Tydliga rutiner och scheman. Det står klart och tydligt vad som skall göras var och när, och med vem, hur dagarna är uppbyggda och så vidare. Om de bara viste hur jag egentligen är. Där är det var sak på sin plats, och det står var det skall vara. Här hemma, är det huller om buller. Och jag måste fatta beslut. Det behöver jag inte göra där, det går på.
Att både chefen och arbetsledaren vill ha mig där, är helt ofattbart, frågan är bara om jag får det. Om det inte är någon annan som måste gå före. Fan jag vill verkligen ha det där jobbet.
Det är helt perfekt
