På radion diskuterades alldeles nyss hur Socialdemokraternas kommande ledning ska vara sammansatt. Deltog gjorde valberedningens ordförande Berit Högman, Aftonbladets chefredaktör Karin Pettersson och en representant för Blatteförmedlingen. Namnet uppfattade jag tyvärr inte.
De tre var överens om att den nuvarande S-ledningen, bestående av äldre vita män ur medelklassen (deras påstående, inte mitt) omöjligen kan ha kläm på hur det mångkulturellt sammansatta och mångskiftande Sverige har det, känner och tänker politiskt. Därmed kan S inte heller representera hela befolkningen.
Däremot var de tämligen överens om att kvinnorepresentationen är bra i partiets ledning, liksom den geografiska representationen. Ungdomsrepresentationen däremot är lika usel som invandrarrepresentationen i första, andra och tredje generationen.
Någon ansåg att det finns hyfsat gott om S-kommunalråd som förtjänar att befordras till partiledande positioner.
Om detta pågick en ganska förutsägbar diskussion där alla de tre deltagarna var nästan pinsamt överens.
Jag däremot fastnade för något helt annat, nämligen vad som inte diskuterades i termer av partirepresentation och vilka ord som inte nämndes.
* Ordet arbetare nämndes inte och ingen pläderade för att arbetare borde representeras i partiets ledning.
* Ordet tjänsteman nämndes inte och ingen pläderade för att tjänstemän borde representeras i partiets ledning.
* Ordet arbetarklass nämndes inte och ingen pläderade för att arbetarklassen borde representeras i partiets ledning.
