…eller: Att vara Hund- eller Kattmänniska.
Vi skulle hem till Äldste Sonen. Hundarna var med, förstås, men innan vi gick in till honom med dom, gick jag en extra kiss- och bajsrunda med dom. För säkerhets skull.
Inte visste väl jag att dom skulle MINNAS katten! Dom verkade ju inte ens upptäcka den sist vi var där; Den låg högst upp på en hylla och spanade hela tiden, och hundarna studsade runt ”som ingenting”, vad jag minns….
Men när Äldste Sonen öppnade dörren KASTADE sej hundarna in: ”ANFAAAALLL!!!” Dom fullkomligt VRÄKTE sej in, och jag tappade kopplena. Hundarna RUSADE rätt in där katten satt/låg, på en fåtölj, Äldste Sonen rusade efter och räddade (livet på?) katten, som kissade på sej av skräck – nej, den kissade inte på SEJ, den kissade på Äldste Sonen!
Nu är jag ju 100% säker på att hundarna inte hade rört katten om den suttit still och förvånat stirrat på dom, men vilken katt gör det när två svarta monster kommer rusande mot sej!?! Det är ju dessutom en INNEKATT så den har ju liksom inte upplevt så himla mycket av andra djurarter osv….
Hundarna studsade sedan runt och ropade ”Var är katten?! Var är katten?!” eller ”DÄR är katten!! Jag vill haaaa den!!” (fri översättning).
Jag bestämde mej för att Utvisa hundarna.
Utvisning till bilen. Där är dom vana att sitta/ligga och vänta. Och dom tycks trivas.
Sen blev det lugnare. Jättelugnt.
Hur gör man då när man UMGÅS med tre SPELGALNINGAR? Jo, man spelar spel.
DOM spelade tillsammans, jag glodde på min iPhone på Facebook. What else liksom?!
Sen bjöd Äldste Sonen på pizza.
Sen åkte vi hem.
Och mina funderingar satte igång:
När Äldste Sonen var ca 3 år skaffade jag katt. Sen hade vi katt/katter i alla år när han växte upp. Han blev då ”katt-människa”.
När Grabbarna Grus var rätt så små skaffade jag hund. Därmed blev resterande gäng ”hund-människor”, tror jag. Eller? Kanske är det lite blandat; att någon utav dom är ”hundmänniska” och någon är ”inget-djur-alls-människa”…Jag vet inte så säkert än…Men en sak vet jag, och det är att dom INTE är kattmänniskor!
Och det är tack vare, eller pga, MEJ!
Moi!
Kanske deras pappa har lite att göra med det också. Han är en ”INGET-DJUR-ALLS-människa”.
Huuuuuur kunde jag gifta mej med en sån???
Nåja.
Det är lätt att vara efterklok.
Men fina barn blev det!
