När jag var liten grävdes det mycket i gatorna runt om där vi bodde. Korsningen Edsgatan/Nygatan var en stor krater och jag satt uppkrupen i fönstret och tittade på. Mest spännande var det när de sprängde och grävskopan lade på stora däckmattor på och sedan väntade man på att varningssystemet började ljuda. Så small det, dovt mellan husen, och sedan plockades mattorna av och man granskade resultatet. Var man ute kunde man stå och titta ner i de där hålen. Kratrar, där botten bestod av ett trasigt rör, där det flöt ut kissvatten, bajs, toapapper och det man, när man var äldre spanade efter, en och annan kondom. Skiten kom liksom fram i ljuset, i de där stora hålen i gatorna. Alla kunde se att det var det här som fanns under oss, som rann genom ledningarna i systemen under gatorna och ibland fick man ta sig en titt på äcklet.
Nu ser man sällan såna där gap. De där rören som byttes ut på åttiotalet är väl så hållbara och moderna att de aldrig mer ska behöva se dagens ljus. Vi får inte se skiten längre, kisset och bajset, vårt kroppsligga avfall och slagg finns kvar, men vi ser det inte längre. Det är ett nödvändigt system som håller blajet ifrån oss. Vi spolar ner – och – borta! Men, skiten finns kvar, vi vet att den finns men vi ser det som sagt inte längre.
Men det vi inte ser finns inte. Vi litar på att systemet ska fungera, men kanske läcker det? Kanske tar skiten vägar vi inte väntat oss och räknat med där ner under gatorna. Läckaget är smått – till en början, ingen anar att något är fel förrän det smäller till. Brunnarna fylls av blajvatten och vi förstår att något gått fel men inte riktigt vad. Förut blottade vi det. Man kunde kika ner i gropen och se vart det vi släppte ifrån oss hamnar. Nu spolar vi och hållbarheten gör väl att vi slipper se trasiga gator en tid framöver.
Internet är ett avloppssystem. Det är nödvändigt och kopplar ihop oss. Vi litar på att det ska fungera och är för samhället absolut nödvändigt (numera). Vi ser det inte, men vi vet att det finns där någonstans – som ledningar och kopplingar. Flödet av information rinner genom ledningarna. Men någonstans läcker det. Skiten sipprar ut i sandbädden och tar vägen – vart? Vi ser inte läckorna – avbrottet i systemet, för allt är dolt under ytan. Förr fick man se det med jämna mellanrum, man kunde stå där vid kratrarna och granska eländet. Nu gör man sällan det. Man räknar bara med att det ska fungera och det enda vi gör är vår plikt att spola. Sedan behöver vi inte fundera mer. Men under oss läcker det..
Där finns vatten, kiss,bajs och toapapper och en och annan kondom.
