Det är många timmar som jag ägnat åt mig och jobbet på sistone. Vill jag vara kvar där jag är idag? Vill jag ens vara kvar i organisationen? Kan jag stå upp för organisationen? Tror jag på den fortfarande? Om jag svarar nej på allt det där, vad ska jag göra i så fall? Och var?
Tankarna har snurrat rejält. Lite har jag pratat med Konsulten om detta men allra mest har jag pratat med min mage. Det som började med en tanke i våras har nu antagit mer konstruktiva ageranden.
Jag har kommit fram till att jag inte vill vara kvar där jag är idag. Jag får inga kickar, jag tycker jobbet är skittrist och inte ett dugg stimulerande. Jag är rädd för att göra fel eftersom jag inte är tillräckligt engagerad och jag tar alla tillfällen i akt att göra annat, typ gå på kurs eller små sidouppdrag som är bra mycket roligare. Jag tror också att jag kan stanna kvar inom organisationen. Än så länge tror jag på idén med den och jag kan också se hur mycket den kan utvecklas till det bättre – under förutsättning att den idag inslagna vägen tonas ner till förmån för sådant som efterfrågas.
Igår ringde jag därför återigen till den chef på huvudkontoret som jag har kontakt med. Hon som ville anställa mig för två år sedan men som jag tackade nej till eftersom jag nyss börjat på det här jobbet och ville ge det en rejäl chans först. Jag sa igår som det är; att jag är understimulerad och inte gör det jag tror på och att jag bestämt mig för att gå vidare.
Hon berättade att hon har jättemånga tankar om en ny organisation som innebär stora förändringar i arbetssätt. När jag pratade om hur jag vill jobba om jag hamnar i hennes lag så hörde jag att det är precis så hon vill ha det. Men innan vi kan gå vidare måste hon först få besked från folk som är tjänstlediga och utlånade om de kommer tillbaka och dessutom förhandla med facket innan hon kan gå ut med något. Då uppstår nästa problem. Det kan finnas sådana som står på tur för omplacering som måste gå före mig. Dessutom finns det en intern policy som säger att just den här typen av tjänster ska annonseras ut både internt och externt.
Hur som helst så kännd det jäkligt skönt att hon vet var jag står idag. Jag vet att hon vill ha mig men frågan är om det finns en plats för mig i hennes nuvarande organisation.
Vad gör jag då om det inte blir nån öppning för mig? Jag bad henne prata för min sak till de andra cheferna på huvudkontoret men det tror jag är mycket svårare. Min stämpel i pannan som expert inom ett visst område begränsar mina möjligheter till andra tjänster även om vi är flera som vet att jag mycket väl är kompetent för andra utmaningar.
Jag inser att om inget händer så måste jag söka mig utanför organisationen. Men vart? Och som vad?
