För precis ett år sedan hade kejsarkronan redan hållit hov med sina undersåtar, krokusarna hade yrvaket vecklat upp sina sömniga knoppar, vårens första lilla nyfikna nyckelpiga klättrade omkring på upptäcktsfärd från blad till blomma, tussilagons gula solar lyste på mitt pergolabord och livnjutarna hade hänfört plockat isblå glas fulla med lena videkissar.
Ja, jag erkänner, till och med jag som är en inbiten vinterälskare och inte börjar längta efter nästa årstid i förtid, till och med jag börjar tycka att vintern har varat länge nog. Nu får den gärna rasa ut och lämna plats för vårens spröda ljuvligheter.
