Försöker vässa pennan och få ner lite ord. Tanken på att skriva har funnits många gånger men inte tiden och ensamheten.. Läser hos er andra gör jag men lyckas inte lika bra med att få ner nåt själv..
Senaste tiden har iaf varit bra här på trollfronten. Hittat delar av min energi och haft det rätt lugnt. Flera trevliga och bra saker har hänt. Folk som jag inte känner så väl har varit snälla och hjälpsamma. Likaså folk jag känner bättre. Sån glädje tycker jag om att samla på. Det ger ork även när det tar emot. Så det är nog det jag gjort med min återfunna energi, tagit igen delar av det sociala. Inte för att man kan kalla mej social på nåt sätt, men med mina mått mätt har det varit betydligt mer än på hela hösten. Känns trevligt. Jag har alltid velat umgås och känna att jag betyder nåt och hör hemma nånstans men det är svårt när man inte känner just några. Just därför har de personer jag träffat och de som varit hjälpsamma och snälla betytt extra mycket. =)
Vädret har också varit på min sida senaste tiden. Snö i massor. Det är så mysigt att vara ute och traska i snöfall eller djupsnö! =) Jag tycker det känns som att snön lägger sej som ett mjukt och tystande täcke och det blir ljust och fint på kvällarna. Helt underbart! Både jag och hunden tycker om att springa omkring och bara vara. Dagen han fyllde 1 år tog jag med mej massor av godis ut och tänkte göra snögömmor till honom. Han var med på det hela men inte på det sättet jag hade tänkt mej.. Han tyckte tydligen att det verkarde roligare att göra gömmor än att söka upp dem, så när jag tagit av mej mina vita vantar tog han dem och sprang iväg. Det blev jag som fick träna på spårning den kvällen.. *s*
Det som kanske inte känts lika bra är jag samtidigt känt mej lite bortglömd. Julen närmar sej och folk har så mycket för sej. Inte jag. Folk ska träffas och fira och umgås. Inte jag. Man planerar nåt trevligt ihop med sina föräldrar. Inte jag. Ibland kommer det över mej att jag saknar min far. Jag hade gärna velat ha honom mer i mitt liv. Det är inte ofta jag tänker på det nu för tiden. Jag lyckas bra med att istället vara glad för att han finns och för den kontakt vi ändå har. Nu kom det upp mest för att kärleken reagerade på det, och börjar jag fundera så kan det kännas.. Den andra biten av att jag känner mej bortglömd är hela den här psykkarusellen. Läkartiden sköts fram, utan recept och med bedömningar utan att träffa mej. Julgåvan som ska sökas glömdes bort. Boendestödet glömmer bort att säga till när de inte kommer, liksom de glömmer bort att tala om när de tänkt komma. Inte ens sms med frågan när de kommer nästa gång får dem att höra av sej. Verkar lite som att jag är den där man tar om man hinner och kommer ihåg. Det gör det hela lite rörigt i trollvärlden..
Nu ska iaf göra det jag just nu tycker bäst om. Ta med mej hunden och gå ut i snön! =)
