En småskrakehona kom flygande uppifrån ån och avbröt vårt resonemang. Det frasade i vattnet då hon landade. Fågeln lovade upp och kom att befinna sig mitt i vårt blickfält med huvudet vänt mot oss. Det var som om hon visste att hon var iakttagen men själv ville veta av vem.
— Den där ser jag mest varje dag. Hon brukar ofta fiska här utanför men den damen håller på sig! Henne kommer du inte för när innan hon tar till vingarna!
— Jo, det är skygga fåglar det där men ändå hade jag en gång i min ungdom under en tripp till Irland en sån i släptåg vart jag än fiskade. En gammal fiskargubbe där borta menade att den som en gång verkligen sett ända ner i bottnen av skrakens öga hade erfarit en annorlunda värld än den vi människor hade tillgång till.
— Har du sett in i skrakens öga?
— Nej inte än! Det har dessvärre bara varit nära, för jag hade gärna velat veta vad för slags märkligheter det handlade om.
Sten lassade in en ny trave pepparkakor och tuggade förnumstigt en stund innan han med smulig mun och belåten min försökte ta till orda. — Men nu sitter vi här bakom vårt lilla fönster och gluttar på henne i smyg. Vi kommer inte i närheten av den kunskapen hur gärna vi än vill. … Apropå bäckmete! Sånt har jag faktiskt också sysslat med men det var länge sen så det får väl anses preskriberat hoppas jag. … Sten vätte sin smultorra mun.
— Skäms du för att ha metat med mask?
— Man får allt välja sina ord bland flugfiskare. Somliga är enkelspåriga pietister intill enfald och de accepterar inte någon annan metod än flugfiske. För dem är allt annat bara primitivt barbari och kaggfiske och borde följaktligen förbjudas. … Jag tror de är avundsjuka på förhållandet att andra fångar fiskar, när de själva bara fiskar.
— Jag har mött några av dem i mina dar. De lever i den fördomen att man inte kan bedriva ett etiskt fiske med metspö och det värsta är att de har lyckats få världen att tro att det är så också. Det är inte så många ställen med hyggligt öringbestånd, som en kunnig metare kan känna sig välkommen till.
— Etiken i fisket har väl mera med inställningen till fisken och miljön att göra, än hur man går till väga, åtminstone så länge man håller sig till sportfiskemetoder.
— Håller i princip med dig där! Och med min variant av krok höjs etiknivån ytterligare för metarna. Frågan är väl om det inte är så att flugkrokarna i sig kan orsaka mera skada på bytesfiskarna än vad cirkelkroken åstadkommer. Torde väl dröja mycket länge än, innan myndigheterna lär sig den nya krokens fördelar. En konsekvens av den nya kunskapen borde bli att man av fiskeetiska och artbefrämjande skäl gör om dagens flugfiskesträckor till rena metesträckor. I dag är ju varje auktoritet världen över flugfiskare och de vägrar säkert att på sina åldrars höstar lära om. … Traditionen, du vet.
Sten svarade inte på det, utan nöjde sig med att under ljudliga harklingar anta en mörkare ansiktsfärg. För att inte flina Sten rätt i ansiktet vände jag ansiktet mot fönstret. Skrakhonan simmade där ute i ån. Fortfarande höll hon en sporadisk uppsikt över stugan. Hon visste att vi fanns där, hade väl hört våra röster. För varje benspark nickade hon förnöjt som en and då hon raskt forcerade upp mot strömdraget ovanför blankstrykan. Jag fick en känsla av att hon hört och förstått vad vi gubbar språkat om.