Att gå på stan med barn en trött dag är ingen bra idé.. Att jag aldrig lär mej! Alternativet hade iofs varit att stanna hemma med klängiga barn som inte hade nåt att göra. Nu fick de iaf frisk luft och fick hjälpa till att planera middagen. Den konkrete hade många idéer och han erbjöd sej att laga middagen bara han fick någon av de saker han ville ha. Så gjorde vi. Jag kom hem och fick krypa upp i sängen och läsa klart en bok medan han fixade middag. Tacopizza blev det och den var riktigt god! Han gjorde som en riktigt kypare och gick runt och antecknade vilken sort var och en önskade. =)
Boken jag läste ut var ”Kärlek och stålull” av Lisbeth Pipping. Det är andra gången jag läser den och jag tycker den är intressant. Det är hennes egna upplevelser och minnen av sin barndom med en utvecklingsstörd mamma. En mamma som ville väl men inte räckte till. Hon kunde inte se barnens behov eller sina egna brister. Jag köpte faktiskt boken av Lisbeth Pipping själv efter att ha varit på en av hennes fantastiska föreläsningar. Hon frågade lite om hur jag hamnat på hennes föreläsning och om jag hade barn själv innan hon skrev några rader i boken. Lite trevligt tycker jag. =)
En annan sak jag funderat på idag är det här med det nya betygsystemet. Jag tycker det är vansinnigt. Bedöma barn efter deras sämsta prestation. Hur får man upp läslusten hos dem då? Tänk om de har en dålig dag, är lite förkylda, har bråkat hemma eller haft en jobbig rast. Just den dagen kanske de inte orkar prestera sitt bästa och då är det just det som blir betyget. Man får inte misslyckas. Är barnet jätteduktig i ett ämne så är det ändå barnets svaghet som sätter betyget. Är man tex duktig i sport och klarar bollsporter, springer snabbt, är stark och kör friidrott på högsta nivå men inte kan läsa kartan så blir du inte godkänd. Du har ju inte fixat orienteringen! Eller i svenska, ett barn som kan all grammatik och stavning perfekt men kanske inte har fantasi till en berättelse. Rättvist säger de som förespråkar det här systemet, man måste jobba för att få bra betyg. Men hur kan det vara rättvist när någon som är så mycket bättre i det mesta ändå kan få samma betyg som en som precis klarar godkänt? Jag vet, det är kanske inte det vanligaste, men det är ändå en möjlig utgång och jag kan inte se hur denna piska ska vara rättvis och hjälpande..
