Under vår ledighet tillsammans har jag noterat hur min man och jag beter oss olika med vår son. Vet inte om det är typiskt kvinnligt och manligt men så här är det iallafall hos oss: När lillprinsen gnyr i babygymet och vill komma upp går jag direkt dit och tar upp honom. Medan min man säger till honom: jag kommer snart, jag ska bara.. Tex. gå och kissa först. När vi ska lägga lillprinsen så gör jag våra sömnrutiner: blöja-pyjamas-läsa bok-sängmobil-godnatt-släcka. Om då inte lillprinsen kommer till ro tar jag upp honom och vaggar honom. Min man låter honom ligga kvar och klappar honom lugnt tills han somnar, trots att han börjar att skrika. När lillprinsen ska bytas på, så byter jag blöja så snabbt som möjligt för att han så fort som möjligt ska bli av med sin blöja medan min man pratar och sjunger med honom först på skötbordet för att sen byta blöja. Därav blir min man ofta också nedpissad av vår son tror jag..Haha..Vår BVC-sköterska sa att männen ofta blir nedpissade för att de är långsammare än oss kvinnor
Innan vi fick vår son bestämde jag mig för att inte bli och vara: Jag- vet -bäst-mamma. Utan jag skulle vara lyhörd och öppen för olika sätt. Tror att många mammor tror att deras sätt är bäst att sköta om sitt barn. De släpper knappt in pappan och litar inte på att han kan också. Mycket dumt tycker jag. Visst känner man som mamma sitt barn bäst (eftersom man tillbringar mest tid tillsammans) samtidigt som man inte behöver stänga dörren till tips och råd bara för det. Jag uppskattar när folk ger mig tips på hur jag kan göra med vår son samtidigt som jag tycker det är kul att prova mig fram, vad som funkar bra för just oss. Att se att min mans sätt att sköta om vår son fungerar lika bra som mitt är väldigt fint. Jag blir helt varm i hjärtat av att se dem tillsammans, mina två stora kärlekar
↧
(metrobloggen.se/frokenjenny) Båda sätten är lika bra!
↧